universellt

Det är inte ens maj än. Den här helgen har jag gått runt och låtsas att det varit augusti. Jag mår så underbart bra. Jag har i princip bosatt mig i Kisa, där trivs jag förträffligt. Jag och min kärlek har börjat spela tennis. Min premiärgång var för mindre än 2 månader sedan, så jag är imponerad av mig själv hur långt jag redan kommit. Utvecklingen fortlöper! Vi har också målat ägg, ätit ägg och letat påskägg. Vi har varit på påskmiddag och på en minikonsert. Vi har stekt i solen, hoppat studsmatta, spelat kort och åkt moped. Jag är fortfarande i trans. Kisa är inte bara ett vinterparadis. Det är också en sommaridyll. Jag skrattar mig lycklig över att jag ska få uppleva kanske den bästa sommaren hittills i mitt liv, i år.

Hans familj tog med mig ut på sjön. Jag fick gå ombord på deras båt för första gången. Det är ett fascinerande liv. Ungefär som husvagnslivet som jag är van vid, fast ändå mycket mer annorlunda. Man är på en så begränsad yta ute i vattnet och njuter av sol och det marina livet. Jag blev såld. Jag tror helt klart att jag kan köpa en båtsommar. De introducerade mig väl. Det ska bli trevligt att ta med kameran ut i sommar. Jag känner hur mina fotofingrar börjar klia nu igen, efter en vinter och vår då de gått på sparlåga.

Jag går runt i korta jeansshorts, randiga t-shirts och solglasögon. Nils är vacker som vanligt och har börjat bli brun. Mina fräknar har återvänt ifrån vinterdvalan, mitt hår har solblekts och mina naglar är lackade somrigt röda. Min bror Henrik har hunnit fylla 20 år.

Så är livet. En hälsning ifrån mig. Kram.

Veckorna går fort. Jag är en dålig bloggare. Om 8h åker jag i en buss mot Tyskland. Där befinner jag mig i en vecka som utbytesstudent och ska bo i en tysk familj. Igår hade Nils och jag ett halvt halvårsdag. Alltså 3 månader. Han är det bästa som hänt mig. Ärligt talat trodde jag inte att det kunde göra så ont att lämna någon för en vecka. Tydligen kan man gråta för det.

Jo men jag simmar lugnt! Igår hade vi grillningspremiär. Det var gött.