universellt

Sedan ett tag tillbaka har jag funderat kring vad jag har för mål just nu. Jag har alltid haft mycket mål i livet. Nu har jag inget specifikt jag siktar mot. 

 

Igår när jag pratade med en ny vän kom jag fram till någonting. 

 

Man måste ha tråkigt ibland. Det sägs ju så. Jag håller inte med. Jag håller inte med om att man behöver ha skitjobb och känna sig oinspirerad och trött för att sedan kunna göra det man verkligen vill. Jag tänker ta ett sabbatsår i höst och följa med Nils på hans utlandsstudier i Norge. Jag tänker resa till de där ställena jag alltid velat åka. Jag tänker sätta igång och göra det jag verkligen vill direkt. Jag följer hjärtat och hoppar på det jag känner för. 

 

Nu har jag börjat termin fyra på min utbildning. I vår går vi kursen varumärkesprofilering och vi ska göra en brand book. Vi ska ut på praktik i mars men jag vet inte på vilket företag jag hamnar än. Våren kommer väl gå fort och vara rolig, men sista året tänker jag vänta med. Att komma ut nyexaminerad som 21åring är inte vad jag vill just nu. 

 

Över jul och nyår var vi ute och reste. Såg flera öar i Thailand. Det var en underbar månad som gjorde att vi verkligen kunde slappna av. I somras arbetade jag på tre jobb och Nils körde skiftjobb med nätter. Därför kunde vi unna oss tre och en halv vecka av restaurangbesök, utflykter och upplevelser i paradiset nu. Trots att vi är studenter som lever på CSN. Vi valde att prioritera. 

 

Min morbror gick bort i november. För tidigt. Det är fortfarande väldigt jobbigt för mig att tänka på. Han betyder verkligen mycket för mig och det var skönt att få åka iväg för att smälta att det hade hänt. Jag har min bästa vän bredvid mig genom detta. Nils. 

 

Detta påminner mig om att man ska ta tillvara på vad livet har att erbjuda. Jag ser fram emot sommaren där bröllopsfotograferingarna redan börjat trilla in. Jag ser fram emot att göra mitt första bokslut i företaget för att se hur bra det gått första året. Jag ser fram emot många saker och tänker sätta upp många nya mål för 2015. 

Häromdagen fick vi ett infall och la intresse på en lägenhet. Det var en tvåa ett par hundra meter härifrån. Vi gick runt och höll tummarna för att vi skulle få den och började planera inför flytt. När vi fick den hoppade vi av glädje och var långt gångna i tankarna. Men när vi väl gick på visning visade det sig att lägenheten inte alls var vad vi ville ha. Omysig. När vi lämnade visningen var vi överrens om att inte alls säga upp och flytta ifrån vårt lilla krypin vi har nu. När jag i efterhand inser att vi var påväg att säga upp den här lägenheten för något sämre så uppskattar jag vår etta så mycket mer. Och inser att jag inte har förevigat den. Antagligen kommer vi flytta om ett tag, och då gäller det ju att ha dokumenterat hur bra vi hade det på 35 kvm. 

 

 

 

 

I helgen njöt jag. Morbror kom på besök tillsammans med kusin Linn och lilla Alma. Vi spelade sällskapsspel, åt gott, gick på långpromenad i solskenet, släckte för earth hour, tittade på bilder från Bangladesh och umgicks. Hela min familj var ledig och hemma. Det behövs sådana helger ibland. Helger fulla av bebismys och värme.

 

Den där varma känslan i magen som uppstår av att man kommer på sig själv med att tänka - just det - JAG HAR KÖRKORT. Det gick. Såklart att det gick. (läs: jag tvivlade in i det sista) Idag hämtade jag upp mitt körkort på posten och det känns väldigt skönt. Trots våndan och nervositeten så gick både skrivning och körning på samma gång. Nu cruisar jag omkring i den röda audin som värsta drottningen.

 

Annars då? Kom hem ifrån Nils och Linköping idag. Har varit där sedan i lördags. Vi har varit på IKEA och provsuttit ut vårt framtida vardagsrum. Beslutat oss för både soffa och soffbord. Känns jätteroligt. Jag drog med ett lass av mina flytta hemifrån-saker upp också.

 

Imorgon väntar en föreläsning på församlingshemmet här i Tuna. Jag hämtade en projektor inne i Vimmerby idag och ser fram emot att prata lite Bangladesh. På eftermiddagen åker Hanna och jag in till skolan och ska börja vårt byggprojekt med montern. Slipning och spackling först. Vi tar en mysig tjejkväll med sleep over hemma hos henne och planerar nog att måla på torsdag.

 

Amanda och jag fick ett erbjudande om att göra ett radioprogram om vår resa till Bangladesh. Det känns skithäftigt! Så vi ska träffa en kille från Virserums konsthall på torsdag och planera lite inför det tror jag. Har vi tur så har jag fått för mig att det kan sändas i riksradio. Hur kul vore inte det? Jättekul!

 

På torsdagkväll ska jag träffa saknade Klara och favorithannisarna. Chill står på schemat. Jag hoppas det blir onyttigt och snackigt.

 

Till helgen vankas det storstadsbesök. Kusin och Betty kommer och vi ska fira mormors födelsedag. Min mormor fyller 94 år. Det är verkligen värt att fira. Ska bli jättekul att träffas allihop och bebismysa.

 

Så jag är ganska busy det här lovet. Sova får man göra någon annan gång. Nej men det är kul när det händer mycket. Och det underlättar ju nu när jag kan ta bilen själv!

 

 

 

Nu känns det sådär lite tungt. Kanske för att jag jonglerar för många bollar samtidigt. Jag är chefredaktör för skoltidningen och trivs sjukt bra i rollen. Nu börjar tidningen lite smått få en form och jag ser fram emot finliret. Mycket av min tankeverksamhet går till just tidningsproduktionen. För det här är ju vad hela min gymnasietid egentligen kretsat kring. Dessa intensiva veckor som jag har framför mig till påsk.

 

När jag inte tänker på Frizon så går fortfarande bengalerna runt i huvudet på mig. Bangladesh gjorde ett sånt starkt intryck på mig psykiskt. Jag känner att jag fortfarande inte hunnit sortera alla insikter och formulera mina åsikter kring saker. Idag läste jag i tidningen om att elever från Hultsfred åker ner dit på söndag. Jag hoppas att de tar tillvara på chansen. Att de vågar slappna av och ta emot. För en vecka sedan höll jag och Amanda i en föreläsning om vår resa och vi har två till inplanerade den kommande månaden.

 

Kanske känns det tungt för att jag kommit hem vid klockan 17 större delen av veckan. Idag hade Hanna och jag ett fotojobb efter skolan. Vårt projektarbete, företaget PIXEL UF går jättebra. Vi har utvecklats massor. Om en och en halv månad ska vi på mässa. Tills dess ska vi göra en häftig monter. Företaget har även bokningar att se fram emot och en rätt tuff bokföring att göra.

 

Det som gör att livet känns mest tungt tror jag är att min uppkörning närmar sig. Med stormsteg. Teorin sitter jag med ofta och körningen går egentligen bra. Mitt problem är det där med att tro på sig själv. Inställningen. Jag måste börja tänka att jag kan köra bil. Att fan det kommer att gå. Mitt självförtroende är i en liten svacka och det är dags att sätta ner foten nu.

 

Nu är det iallafall helg. På bussen hem funderade jag över ifall jag skulle prioritera bort någonting av alla mina "måsten". Men samtidigt är allt jag gör saker som jag vill göra. Jag gör dem för att de är roliga. Det är bara när det blir för mycket på samma gång som det är tungt. Nu sitter jag i soffan med mjukisbyxorna på. Min miljövänliga studentmössa sitter peppande där den ska, på huvudet. Ikväll ska jag slappna av, köra bil och mysa med min familj. Jag ska se fram emot balen och tänka på hur fantastiskt bra jag är. (Jag tycker att fler borde tänka så!) Och på att jag tusan kan köra bil.

Bangladesh var bra. Det var fantastiskt. Jag kunde slappna av, och när jag väl var där så njöt jag. Ett vackert land. Varma och tillmötesgående människor. Massor av studiebesök. Mängder av möten. Jag är så tacksam över att jag fick chansen. Bilder säger mer än tusen ord, så titta här:

 

Jag är ledsen att jag är så kass på att hålla liv i den här bloggen. Summering sedan sist: skoltidningen är på tryckeriet. Det känns tomt att inte kunna knåpa på den längre, men jag är mycket nöjd över min insats. Framsidan är min! Helt galet. Jag är stolt. Inom en vecka kommer jag att ha tidningen i min hand.

 

PIXEL UF har rullat igång på riktigt. Fotograferat två jobb redan. Båda där mammor ville ha kort på sina två döttrar. Företaget känns väldigt motiverande och trevligt. Kan verkligen tänka mig att fortsätta ta jobb efter studenten. Här har ni lite smakprov:

 

 

Startskottet för väldigt många projekt har avlossats. Hanna och jag startar vårt företag PIXEL UF. Idag utdelades roller inför det kommande numret av Frizon. Jag ska jobba som fotograf på Sveriges bästa skoltidning. En biljett i mitt namn till Bangladesh är bokad. På onsdag kör jag min första körlektion.

 

Det känns givande och kul. Nervöst och stressigt. Spännande och lärorikt.

 

Snart är jag tusan 18 år också. Galet!

 

Jag antar att vi båda visste att det inte skulle bli lätt

men jag trodde aldrig att det skulle vara såhär jobbigt.

Jag älskar dig, bästa vän.