universellt

Jag har haft en riktig fotarhelg. Många bilder till fotoprojektet. En hel del höstbilder på röda löv, kängor, halsdukar och tekoppar. Idag så har jag fotat porträtt. Hela 3 personer faktiskt. Det mest speciella är min barndomsvän Amanda. Hon är gravid och jag fick äran att föreviga hennes babymage på bild. Det var ett helt nytt genre för mig, men jag tycker att jag lyckades bra.
Det är kul för att jag känner att jag utvecklas. Jag ser nästan hur mina fotokunskaper växer, hur jag liksom upptäcker och blir upptäckt. Jag har skapat ett album på facebook där jag börjat publicera lite bilder varje gång jag fotat någon eller några. Just för att porträtt ändå är något relativt nytt för mig, och för att jag känner att jag vill bli bättre på det.
Albumet som fungerar lite som en portfolio för mig, har redan lyckats öppna lite dörrar. Det gör mig glad. Även att jag känner mig ganska osäker i rollen som fotograf, så stärker det mig att andra ser och komenterar vad jag skapat. Bilderna får tala för sig själva. Jag är inget mer än en 16åring med en djupt rotad kärlek till min kamera, tills jag hunnit få utbildning, ett kontaktnät och mer kött på benen så förblir jag denne lilla naiva kreativitetsocean. Det trivs jag bra med.

Amanda 3 oktober 2010
vecka 25